Annons

Du är här

Tvåårsjubileum – då brann huset ner

Publicerad5 december 2008  Text Karin Wandrell

Bostadsbränder

På dagen två år efter inflyttningen brann Sven och Barbro Birgerssons hus ner. Av en slump råkade det också vara den första dagen den nya försäkringen började gälla. Trots att de förlorade allt de ägde i branden ser Sven och Barbro ljust på livet.

Sven och Barbro flyttade in i huset i Lingarö, en mil utanför Hudiksvall, den 1 november 2004. Höstlovet 2006 var barnbarnen Hugo, då 7 år, och Markus, då 4 år, på besök hos mormor och morfar. En stor storm slog ut elektriciteten och första natten efter avbrottet tillbringade familjen på vardagsrumsgolvet framför öppna spisen men huset blev snabbt utkylt. Den 1 november, strömavbrottets andra dag, ringde Barbro till Fortum och fick besked om att strömmen beräknades komma tillbaka vid tiotiden på kvällen.

– Då beslöt vi oss för att ta med oss pojkarna och sova över på bygdegården inne i byn istället.

Vid halvsjutiden på kvällen stod Sven i morgonrocken och lagade middag när telefonen ringde. Det var grannen som sa: »Kom hem! Det brinner i huset!«. Sven hoppade i stövlarna och åkte direkt.

– När jag kom fram brann det i köksdelen och lågorna slog ut genom fönstret. Jag var på väg in i huset men grannen hindrade mig. Annars kunde det ha gått väldigt illa eftersom det brann även i storstugan. Det var kallt och mycket snö så vi började ösa snö på garaget. Det klarade sig liksom en gäststuga och ett litet förråd som stod på tomten.

Räddningstjänsten var snabbt på plats och gjorde så gott de kunde men huset gick inte att rädda. Eftersläckningen pågick långt in på nästa dag. Sven och Barbro ägde nu bara kläderna de hade på kroppen och sin bil.

Okänd brandorsak

Brandorsaken är okänd men en teori är att branden började i det gamla proppskåpet i köket och att det blev någon form av överslag när strömmen slogs på igen. Ursprungshuset byggdes på 1960-talet och hade sedan utökats allteftersom och var även ihopbyggt med ett härbre.

– Det såg ut som en lång smal orm med många gångar och halvtrappor med en nivåskillnad på hela två meter, berättar Sven. Konstruktionen gjorde det svårt för brandmännen eftersom de var de än högg befann sig på olika nivåer. Huset hade också en krypgrund som fungerade som en blåsbälg. Det låg bara 100 meter från sjön så det var ingen brist på släckvatten men det hjälpte inte.

Barbro berättade ingenting för pojkarna på kvällen eftersom det var sovdags.

– Jag fick skjuts upp till huset senare på kvällen och blev ganska tagen av den syn som mötte mig med stora lågor som slog ut överallt. Vid frukosten berättade vi för barnbarnen vad som hade hänt. Det var en bild av huset på framsidan i tidningen så de tyckte att det var ganska spännande. Hugo blev lite ledsen över att hans favoritskor brunnit upp och Markus tänkte på vår nya soffa. Vi var lite oroliga för hur de skulle ta det efteråt, men det var inga problem. Dagen efter åkte vi upp till huset för att titta och då åkte pojkarna kana på det frusna släckvattnet. De var så små att de inte riktigt förstod vidden av det hela utan mest tyckte att det var spännande.

Snabb hjälp

Dagen efter branden besökte de sitt nya försäkringsbolag Länsförsäkringar.

– Det första jag sa var: »Jag vet att ni älskar nya kunder, men älskar ni oss nu?«, säger Sven. Vi hade precis bytt bolag och den nya försäkringen trädde i kraft samma dag som branden bröt ut, men det påverkade inte alls handläggningen. Det visade sig också att det råkade vara den gamla försäkringens sista dag så vi var dubbelförsäkrade utan att veta om det, så försäkringsbolagen fick dela på notan.

Paret hade en fullvärdesförsäkring. Eftersom det saknades ritningar på huset lät Länsförsäkringar ett kalkylföretag ta fram en ny ritning baserad på gamla foton och en grovskiss, som skaderegleraren Anders Göransson gjorde på brandplatsen dagen efter branden, för att uppskatta kostnaderna.

– Direkt efter branden fick vi ett förskott för att kunna köpa det nödvändigaste. Jag har alltid retats med Barbro för att hon släpar med sig handväskan överallt men denna gång var det bra eftersom bilnycklarna var där så vi var körklara, vilket var skönt i all bedrövelse, säger Sven.

De bestämde sig ganska snabbt för att bygga ett helt nytt hus men det tog tid att rensa upp på tomten och gjuta en ny grund. Först efter 1,5 år kunde de flytta tillbaka igen. Under tiden ordnade de på egen hand nytt boende. Första halvåret hyrde de ett tomt hus i trakten och senare ett annex.

– Det första vi gjorde var att investera i en riktig släpkärra och började sedan snabbt att åka runt på auktioner och samla vägglusrokoko. Det är skönt att ha något att pyssla med och vara sysselsatt när något sådant här inträffar. Annars skulle vi bara ha gått och väntat. Vi fick också i uppdrag av Länsförsäkringar att gå igenom varje rum och skriva listor över vad som funnits där och jobbade effektivt med detta i någon månad. Sedan hade vi en ny genomgång med Länsförsäkringar som ersatte till en viss nivå och sa att vi kunde återkomma om vi inte var nöjda. Vi valde att dra ett streck över det hela och gå vidare. Nu är det nytt som gäller!

Ha koll på försäkringen

Sven och Barbro tror att de har haft nytta av att de flyttat runt mycket när det gäller att bearbeta efterverkningarna av branden.

– Det har blivit 14 flyttar under vårt äktenskap. Vi hade bara bott i huset och byn i två år. Det hade säkert varit skillnad om det varit en gammal släktgård som gått i arv i generationer.

Paret bestämde sig för att stanna kvar i Lingarö även efter branden till grannarnas stora glädje.

– Vi har en sydkoreansk bekant som sa: »Ni är lyckliga ni, som får bygga upp ett hus där det har brunnit!«. Enligt deras tro är det största lyckan, vilket är skönt att veta, säger Sven.

Trots att de förlorade allt i branden är det inte många ägodelar de saknar. Barbro sörjer sin kulladräkt som hennes mamma vävde tyget till och en väninna sydde och bilder på döttrarna som små och Sven sin farfars snusdosa och farmors ostkakebunke från Lönneberga socken.

– Våra vigselringar och vigselbeviset brann också upp men försäkringsbolaget ville inte bekosta ett nytt bröllop trots att jag frågade, skämtar Sven. Men annars har det har gått bra trots allt. Man har igen att så fort som möjligt gå igenom allt och dokumentera. Vi samlade in foton från släkt och vänner så att vi hade bilder på det som var värdefullt så att vi kunde få det värderat. Barnen hade filmat från huset så det mesta fanns dokumenterat. Mitt råd till andra är att ha respekt för det som står i försäkringsbeskrivningen och för de regler som gäller. Försäkringsbolaget har rätt att kräva dokumentation. I vårt fall brann alla kvitton etcetera upp men det löste sig utan problem i alla fall.

Nummer 7—2008

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 7—2008.