Annons

Du är här

Livsfara när brandvarnaren inte håller måttet

Publicerad16 april 2012  Text Monica Walldén

Bostadsbränder

En fungerande brandvarnare kan vara skillnaden mellan liv och död om det börjar brinna i din bostad. Men hur man väljer rätt brandvarnare är inte självklart. Vissa modeller som säljs larmar inte tillräckligt snabbt. 

En brand i bostaden kan utvecklas otroligt fort och redan efter ett par minuter kan rök- och värmeutvecklingen bli farlig för människor som vistas där. Den som får en tidig varning om en brand har mycket större möjligheter att sätta sig i säkerhet. Därför är det en billig livförsäkring att ha en fungerande brandvarnare i sin bostad. Dessutom finns helt andra förutsättningar att själv kunna släcka branden och undvika alltför stora ekonomiska skador i hemmet.

Baskrav på brandskydd

Det är lag på att nya bostäder (byggda 1998 och senare) ska ha fungerande brandvarnare och för äldre fastigheter finns ett allmänt råd från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) att brandvarnare bör finnas i bostaden. Trots det har många svenska hem fortfarande ingen fungerande brandvarnare. I 65 procent av dödsbränderna i flerbostadshus och i 60 procent av dödsbränderna i småhus saknas brandvarnare helt, enligt MSB:s statistik. Vid de bränder i flerbostadshus som har orsakat stora egendomsskador har brandvarnare saknats i 55 procent av fallen.

Dagens rekommendation är att det ska finnas en brandvarnare per 60 kvadratmeter bostad, men det förutsätter att dörrar inte är stängda. Även när dörren är öppen blir det en fördröjning eftersom röken måste leta sig ner genom dörröppningen.

– Om det börjar brinna i ett sovrum med stängd dörr tar det lång tid innan en brandvarnare som är monterad i hallen utanför börjar pipa. Då kan det redan vara försent. Dessutom vet vi idag efter tester att en av fyra brandvarnare inte fungerar när man plockar ut dem ur förpackningen, säger Hans Andersson på Brandskyddsföreningen.

Därför rekommenderar Brandskyddsföreningen att man monterar flera brandvarnare i bostaden och att man regelbundet kontrollerar dem.

För tio år sedan fanns det 10–15 tillverkare av brandvarnare i världen. Nu finns det kanske 50 olika tillverkare; de senaste fem åren har det blivit en kraftig ökning av tillverkare i Kina. För konsumenten är det väldigt svårt att avgöra om brandvarnarna håller hög kvalitet när de i butiken är förpackade i likvärdiga förpackningar och har samma certifieringsmärkning.

– Det har aldrig sålts så många dåliga brandvarnare i Sverige eller Europa som det har gjorts de senaste tre–fyra åren, säger Ulf Gustafsson, vd på Deltronic. För många produktgrupper gäller att de utvecklas och blir bättre och bättre med åren. När det gäller vissa brandvarnare har det tyvärr blivit tvärt om; priset blir viktigare än kvaliteten. I värsta fall kan det innebära att den gamla brandvarnaren som satt i taket är bättre än den nyinköpta. Riktigt tragiskt! För konsumenten är det nästan omöjligt att själv skaffa sig en uppfattning om vilken brandvarnare som är bäst. Dåliga produkter säljs ibland av stora kända företag, eller med omfattande reklam i snygga förpackningar. Det enda sättet att göra valet tryggt för konsumenter är om myndigheterna och seriösa inköpare – som förstår att detta är livsviktiga produkter – jagar bort de produkter som är dåliga.

År 2010 gjorde Boverket en marknadskontroll av brandvarnare. Testresultaten är dock inte färdigbearbetade och än så länge är undersökningen sekretessbelagd. Per Johansson på Boverket uppger att resultaten kommer att bearbetas under våren, men sekretessen hindrar honom från att säga något om när de beräknas kunna offentliggöras och varför bearbetningen har dragit ut på tiden. En begäran att redan nu få ut de allmänna handlingarna har avslagits av Boverket, bland annat med hänvisning till att det finns »en allvarlig risk för att missvisande uppgifter om produkters egenskaper skulle kunna bli offentliggjorda och spridas, och som i sin tur skulle kunna skada den ekonomiska aktörens affärsförhållanden.« Detta beslut är överklagat.

Joniserande och optiska

Det finns två typer av brandvarnare, optiska och joniserande. Båda sorter reagerar på rök, men de känner av rökpartiklarna genom olika tekniska lösningar. En joniserande brandvarnare använder sig av en radioaktiv källa för att upptäcka varm synlig eller osynlig rök, till exempel från en öppen låga. Sensorerna innehåller dock så små mängder väl innesluten radioaktivitet att det inte är hälsofarligt. Det är dock viktigt att återvinna den som farligt avfall när den ska kasseras. En optisk brandvarnare använder en fotoelektrisk sensor för att upptäcka synlig rök som bland annat kan uppkomma vid glödbrand.

En brandvarnare består av tre beståndsdelar: strömförsörjning (batteri), siren och en detektionsdel. Röken kommer normalt in bakifrån, mellan taket och brandvarnaren. När brandvarnaren blir allt mer kompakt hamnar bitarna nära varandra och därför kan till exempel batteriet hindra röken från ett håll och sirenen hindra röken från ett annat håll. Det är viktigt att ha en någorlunda jämn känslighet i brandvarnaren. Om det tar en minut på snabbaste sidan får det inte ta mer än 1,5 minut på den sämsta sidan.

Råd & Rön har testat brandvarnare

Hösten 2011 gjorde Råd & Rön ett test av 23 olika modeller av brandvarnare, där de konstaterade att flera av dem som finns på marknaden inte är tillräckligt känsliga och inte uppfyller standardens krav. Fyra olika typer av bränder testades enligt SS-EN 14604: trä, bomull, skumplast och lättantändlig vätska. Enligt resultatet var de joniserande brandvarnarna överlägsna de optiska.

Alla de fabriksnya brandvarnare som underkändes i Råd & Röns test var optiska. Ytterligare ett problem med optiska brandvarnare är att de när de åldras kan täckas av damm, vilket gör att känsligheten minskar, eller att risken för falsklarm ökar.

I brandvarnarbranschen mottogs testet med en viss irritation.

– Det blir en besvärlig situation eftersom Råd & Rön inte offentliggör hur testet har gått till och resultaten därför inte går att verifiera. Det har vållat en stor frustration i branschen att inte kunna kontrollera de olika parametrarna. Vissa företag har själva fått andra resultat vid egna tester. Det är därför svårt att sätta alltför stor tilltro till testet, säger Anders Hultman på Brandvarnaregruppen.

Flera av de produkter som har fått underkänt i Råd & Röns test går dock att återfinna på EU:s så kallade Rapex-lista, Rapid Alert System for Un-Safe Non-Food Products, en lista som ska hjälpa konsumenter och myndigheter i olika länder att så snabbt som möjligt få bort farliga produkter från marknaden. Rapex har varnat för 16 modeller av brandvarnare som har sålts inom EU (oftast från tillverkaren Kingdun, som KD-107, KD-108, HS-103). Modellen KD-107 säljs bland annat av Nexa, Jula (Marquant), Bauhaus, Kjell & Company, Elkedjan med flera. Den har tidigare även sålts i stora antal av Ica, Coop, Kidde och Länsförsäkringar. Även SD-191H som Biltema säljer återfanns på listan. Modellen GNS-366, som fick bra betyg i Råd & Röns test, finns på listan. Den säljs av Presto, Uniline, Nordic, K-Rauta och brandsakra.se.

Om tillverknings- och marknadskontrollen blir bättre finns större möjligheter att minska förekomsten av brandvarnare som inte fungerar. Att en modell är certifierad och godkänd enligt EN14604 behöver tyvärr inte betyda att det specifika exemplaret uppfyller kraven. Godkännandet är nämligen baserat på ett 20-tal prover som är testade på ett ackrediterat testlaboratorium, men sedan är det givetvis ingen garanti för att alla tillverkade enheter uppfyller kraven. Att tillverkningen håller ojämn kvalitet är troligen det största problemet, vilket givetvis är helt oacceptabelt när det gäller säkerhetsprodukter. Priset är sällan en ledtråd till brandvarnarens kvalitet – en dyr brandvarnare kan vara lika dålig som en billig, eftersom olika leverantörer och försäljare sätter sina egna priser. I Råd & Röns test var den billigaste brandvarnaren, Deltronic S-1201, också den bästa.

Sammanfattningsvis är det inte så lätt att som konsument garantera att man har köpt en säker brandvarnare. Olika tester (till exempel Råd & Rön) eller Rapex-listan gör att man kan undvika de sämsta produkterna. Genom att gardera sig med flera brandvarnare i bostaden och vara noga med att kontrollera funktionen regelbundet ökar dock sannolikheten att någon brandvarnare larmar i tid.

»Dessutom vet vi idag efter tester att en av fyra brandvarnare inte fungerar när man plockar ut dem ur förpackningen.«

Nummer 3—2012

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 3—2012.