Annons

Du är här

Alla ska med på serviceboendet

Publicerad1 mars 2013  Text Lina Broström

Utbildning

I Uddevalla bor ett gäng pionjärer. Alla boende på Kämpegatans serviceboende har genomgått en grund­utbildning i brandsäkerhet.

– Vi lär ut på deras nivå, säger Jan Olsson på Räddningstjänsten.

I Uddevalla ligger Kämpegatans serviceboende. Här bor sedan i maj fem kvinnor och fem män med mental funktionsnedsättning. Alla har sin egen lägenhet, men får stöd och stöttning från personal dygnet runt. För vissa är det här deras första egna boende, och med det kommer också ansvar – till exempel för brandsäkerhet – som för vem som helst.

Lagen om skydd mot olyckor kräver att alla som jobbar inom socialtjänsten genomgå en grundläggande brand­skydds­­­utbildning kontinuerligt, men det finns inga krav på någon utbildning för de boende. Men när det var dags för den vanliga utbildningen för personalen tog enhetschefen Lena Jensen ett beslut. Även de boende skulle gå en kurs.

Under hösten bjöds därför Jan Olsson, insatsledare på Räddningstjänsten, in för att hålla i en anpassad utbildning.

– Vi ger samma information som under vilken utbildning som helst. Ibland kanske vi har bromsat lite och försökt vara lite tydligare än annars. Vi ska inte krångla till det i onödan, säger han.

På agendan stod hur brandvarnare fungerar, allvaret i brandrök, hur man agerar vid brand och vad elfel kan leda till.

– Vi fick lära oss var vi skulle samlas om larmet går, säger Sandra Abounaif när BrandSäkert kommer på besök.

Hon och hennes grannar visar hur de ska göra om något händer. Då ska de ropa högt för att få alla att uppmärksamma att något hänt och sedan gå ut till den bestämda samlingsplatsen på parkeringen utanför.

– Det är bara att se till att man får med sig de andra, säger Henrik Svensson, och påpekar att det är viktigt alla är med ut.

»Röken är farlig«

De fick också lära som om brandrisker i hemmet, såsom tända ljus och en glömd spis. Och de boende är ivriga att visa upp sina kunskaper.

– Man ska vrida av knapparna och se till så att de står på noll, säger Henrik Svensson när han står vid sin spis. Och trycka av timern på väggen. Den är bra.

Han tycker om att laga mat, ofta blir det pytt i panna. Men några värmeljus har han inte i sin etta – det betyder en brandrisk mindre, förklarar han.

Alla rum och utrymmen i huset har brandlarm och sprinklers om olyckan ändå skulle vara framme. Och han förklarar hur de fungerar.

– Men röken är farlig, säger Henrik och får medhåll från Sandra:

– Ja, den är till och med dödlig.

Under utbildningen berättade Jan Olsson om den våldsamma branden i Rinkeby 2009. En familj försökte då ta sig ut ut ur lägenheten på översta våningen via trapphuset, som var fylld av giftig rök. En mamma och sex barn omkom.

– Det är bra att berätta en verklig historia som man kan ta till sig. De blev väldigt tagna av den historien och förstod hur farlig röken kan vara – och att man ska försöka att stänga in den, säger Jan Olsson.

När Tomas Karlsson visar upp sin lägenhet berättar han att han gärna dricker te och äter choklad på kvällarna. Ofta slår han på en vinylskiva på sin spelare och diggar till toner av rockabilly. På väggen hänger en tavla med motiv av gamla bilar, med inbyggda lampor.

De fick lära sig att även alla dessa tekniska prylar kan föra med sig problem om det blir kortslutning eller om sladden är trasig. Det gäller att hålla koll på att inte tv-bilden eller lampor flimrar på ett konstigt sätt – för då kan det vara ett fel. I så fall ska de tillkalla personalen för att undersöka riskerna.

När vi lämnar lägenheten är Henrik snabb på att hjälpa till att påminna sin vän:

– Stäng av så att det inte händer något.

Informera med fingertoppskänsla

Syftet med utbildningen var att ge de boende den viktigaste kunskapen och förstå allvaret i en brandsituation. Därför var det viktigt att hitta en nivå där alla kunde ta till sig informationen.

– Det gäller att ha fingertoppskänsla när man jobbar med personer med lätt utvecklingsstörning. Och vi ville heller inte väcka en björn som sover – varken skapa oro eller få de boende att riskera sina liv, säger Lena Jensen.

Men resultatet av den här utbildningen har fallit väl ut. Både personalen och de boende är nöjda.

– De boende var fantastiskt duktiga och det fungerade jättebra. Nu kan de hjälpa personalen i brandskyddsfrågor, säger Jan Olsson.

»Vi fick lära oss var vi skulle samlas om larmet går«

Nummer 2—2013

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 2—2013.