Annons

Du är här

Farliga kompositer stoppar undersökning

Publicerad1 mars 2013  Text Lotta Fredholm

Räddningstjänst

Brända kompositer liknar asbestfibrer och kan skada lungorna. Rikspolisstyrelsen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap är överens om att varje brandplats kräver individuell riskbedömning innan utredning utförs.

I höstas kablades nyheten ut om att ett skyddsstopp införts för tekniska brandplatsundersökningar vid polisen i Dalarna. Skyddsombudet vid Polismyndighetens tekniska rotel hade satt ner foten. Resultatet blev att polisens tekniker från och med den 30 oktober inte längre gjorde några brandplatsutredningar, med hänvisning till arbetsmiljölagen. Stoppet bekräftades i och med att Arbetsmiljöverket, AV, utfärdade ett förbud. De bedömer och beslutar om skyddsstopp och bedömer även om ett stopp ska hävas beroende på vidtagna åtgärder. Den 5 december följde kriminalteknikerna vid Örebropolisen efter Dalarnas beslut.

Upprinnelsen till det hela var en workshop där läkaren och brandmästaren Curt L Malmsten berättade för polisens tekniker hur brunna kompositer har samma egenskaper som asbest, som är erkänt hälsovådligt.

– Jag skulle säga att det går att sätta ett direkt likhetstecken mellan asbest och komposit och därför bör skyddsåtgärderna vara på samma höga nivå, säger Curt L Malmsten.

Utifrån sin medicinska kompetens anser han att beslutet om skyddsstopp var korrekt.

– Det var rimligt under en kort övergångsperiod för att få till bra rutiner, säger han.

Fortsatt stopp

I slutet av december förra året ansåg dock Polismyndigheten i Dalarna att AV skulle häva stoppet. Man skrev i sin hemställan som inkom till av den 27 december att: »Vi, Rikspolisstyrelsen och övervägande polismyndigheters uppfattning är att det visserligen föreligger problem i frågan, men att detta är ett sällan förekommande problem och att utrustning och rutiner generellt sett i normalfallet är tillräckligt bra.«

Efter en inspektion som AV gjorde den 7 januari beslutades att skyddsombudsstoppet skulle kvarstå. De ansåg att brister fortfarande kvarstod och dessa beskrivs i ett beslut till Polismyndigheten samt Rikspolisstyrelsen. Det handlade främst om att bara hälften av teknikerna hade fått sin kompletta personliga skyddsutrustning. Alla hade heller inte fått den utbildning och övning som krävs för ett säkert användande. Så ser läget ut i skrivande stund.

Enligt Mattias Strömgren på Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB, är det ett problem att det inte görs brandplatsundersökningar.

– Vi är bekymrade över att en del brandplatser inte blir undersökta, säger han. 

Han pekar på att den personal som vistas vid en brandplats, både i själva släckningsskedet och efteråt, alltid behöver göra en riskbedömning.

– Det finns alltid risker på en brandplats, så det är inget nytt. Själv har jag sett poliser vistas i brandhärjade byggnader utan hjälm, som är lika väl befogat som andningsskydd, säger han och fortsätter:

– Vår allmänna inställning är att man behöver göra riskbedömning av varje enskild brandplats och välja den skyddsnivå som är påkallad.

Riskbedömning nödvändigt

Kent Rosengren, kriminalkommissarie och handläggare för kriminaltekniska frågor vid RPS följer utvecklingen i Dalarna. Även han pekar på vikten av att göra en riskbedömning av varje brandplats och han betonar att sannolikheten att träffa på stora mängder komposit vid en vanlig brand är liten. Dessutom krävs mycket höga temperaturer för att eventuell komposit ska omvandlas.

– Man ska naturligtvis vara försiktig, men om det handlar om en lägenhetsbrand kring den tredje advent då många levande ljus är tända, skulle man ju kunna tänka sig att hantera den med samma skyddsnivå som man gjorde innan den här kompositdiskussionen, säger han.

Att det vid Polismyndigheten i Dalarna vid AV:s inspektion i januari inte fanns personlig skyddsutrustning till alla tekniker ser han inte som ett oöverstigligt problem.

– Det går kanske inte att ha all utrustning överallt, utan man kan kanske behöva låna av den lokala räddningstjänsten. Det går inte att rigga för det absolut värsta scenariot, säger han.

Kent Rosengren beskriver hur just kriminaltekniker vistas i en mängd miljöer som kan innebära olika hälsorisker förutom dem som finns vid en brandplats. Det kan handla om döda kroppar, infekterat blod eller kemiska risker. Rikspolisstyrelsen, RPS, kommer därför att genomföra en förstudie av kriminalteknikers arbetsmiljö inom Forensiska rådets uppdrag, ett arbete som var planerat att inledas i maj.

– Men på grund av det stora intresset får vi ompröva att tidigarelägga detta till i mars, säger Kent Rosengren.  

God kunskap om kompositer

Enligt Kent Rosengren finns god kunskap om kompositer och vilken skyddsnivå som bör användas. I december deltog han vid en utbildningsdag som Statens haverikommission arrangerat och som handlade just om hälsorisker i samband med olyckor där kompositmaterial förekommer. Läkaren Curt L Malmsten var en av talarna. Han beskrev hur två av de som arbetat i spillrorna av det flygplan som sprängdes över Lockerbie 1988 – en polis och en haveriutredare – inom ett halvår drabbades av lungfibros med kraftigt nedsatt livskvalitet. Sambandet finns dock inte publicerat i detta fall.

– Jag fick veta det vid en muntlig datapresentation 2002 och det är väl inget de är stolta över såhär i efterhand, säger Curt L Malmsten.

Kent Rosengren tar dock detta argument med en nypa salt.

– Jag ifrågasätter inte kompositers skadlighet, men man måste också vara sakligt ifrågasättande och här upplever jag att det saknas vetenskapliga belägg, säger Kent Rosengren.

Mattias Strömgren håller med.

– Vid uppröjningen av den flygkatastrofen deltog otroligt många personer – 30 haveriutredare, 2 400 poliser och militärer som samlade in vrakdelar och inte minst 1 000 mediemänniskor, säger Mattias Strömgren.

Använd skyddsmask

Vid utbildningsdagen poängterades det att en skyddsmask med filtertypen P3 alltid ska användas. Vid ett flyghaveri, som är den situation där man vet att stora mängder komposit utsätts för mycket höga temperaturer, skyddar en sådan mask mot 90–95 procent av kompositfibrerna. Här behövs därför kompletterande insatser, som att området fuktas med vattendimma för att binda fibrer i luften.

– Det råder ingen brist på kunskap och vi tycker att vi skickat ut informationsmaterial, men om det behövs hjälper RPS gärna till med rekommendationer, säger Kent Rosengren.

MSB är också intresserade av detta.

– En önskan är att vi och RPS ger ut samma typ av rekommendationer. Räddningstjänsten och polistekniker arbetar vid samma brandplatser samtidigt och då är det rimligt att de också har samma typ av skydd mot de risker som finns, säger Mattias Strömgren.

Så skadar kompositer hälsan

Komposit finns framförallt i flygplan, men även i en del sportutrustning som i lätta cyklar, innebandyklubbor eller tennisracketar. Om kompositmaterial innehållande bor– eller kolfibrer hettas upp till temperaturer runt 800 grader smälter bindemedlet och de asbestliknande fibrerna frigörs.

  • Lungorna kan då skadas vilket beror på att inandade stora kolfibrer ej ventileras ut. Fibrerna har en avlång och spetsig form vilket får dem att fastna i lungblåsorna. Här försöker kroppen ta hand om dem, men i den nedbrytningsprocessen skadas lungblåsorna och man kan drabbas av lungfibros.
  • Ögonen har bra försvarssystem och här skapar partiklarna en övergående irritation. Samma sak gäller i princip i de övre andningsvägarna, där partiklar kan fastna för att sedan hostas upp.
  • På ytan av kolfibrerna kan det fastna organiska föreningar som bildas vid en brand, som formaldehyd och andra cancerframkallande ämnen. Då dessa klär in partiklarna transporteras de med dessa ner i lungblåsorna och kan inte andas ut. Dessa cancerogena ämnen kan också på liknande vis transporteras igenom huden.

Nummer 2—2013

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 2—2013.