Annons

Du är här

Hur avslutas en räddningsinsats?

Publicerad1 mars 2013  Text Joel Péclard

Debatt

Det brinner och röken väller ut genom dörröppningen. Det är tämligen uppenbart att den kommunala räddningstjänsten kommer att inleda en räddningsinsats. Men när ska räddningsinsatsen avslutas – och hur?

Det finns många exempel på trubbel som kan uppstå när en insats har avslutats. Det mest konkreta problemet är att branden återantänder och orsakar större skador. Ett annat problem är att otydlighet i räddningsledarens myndighetsutövande leder till missförstånd och besvikelse hos fastighetsägaren och i värsta fall »onödiga« rättsprocesser.

Både räddningstjänsten och fastighetsägare kan behöva en påminnelse om vad som egentligen gäller när en insats ska avslutas. Först ut är en förklaring av räddningstjänstbegreppet.

Fyra villkor

Lagen anger att räddningsinsats är en kommunal skyldighet som präglas av fyra villkor: behovet av ett snabbt ingripande, det hotade intressets vikt, kostnaderna för insatsen och den enskildes förmåga att själv hantera situationen. Med andra ord: när det är bråttom, viktigt, rimligt och den enskilde inte klarar det själv – då är kommunen skyldig att ingripa.

Det finns särskilda bestämmelser om hur en räddningsinsats ska avslutas. Tyvärr är dessa ofta missförstådda av både räddningstjänster och av fastighetsägare.

1. att avsluta en räddningsinsats är ett myndighetsbeslut som ska redovisas skriftligt. Men det innebär inte att ett papper behöver överlämnas på plats för att beslutet ska gälla. Det räcker att räddningsledaren gör en anteckning som sedan förs in i till exempel en insatsrapport.

2. underrättelse. Räddningsledare ska sedan underrätta ägaren eller nyttjaren om behoven av bevakning, restvärdesskydd, sanering och återställning. Det behöver inte ske skriftligt och ansvaret är begränsat ­– räddningsledaren ska inte behöva göra några omfattande efterforskningar. För fastighetsägare är det här viktigt att känna till. En del av det systematiska brandskyddsarbetet är att se till att någon representant alltid går att nå och att man har en plan för att komma igång med bevakning, restvärdesskydd, sanering och återställning.

3. bevakning på ägarens bekostnad. Räddningsledaren har rätt att utföra bevakning på ägarens eller nyttjarens bekostnad.

Hård lagstiftning

Slutsatsen av detta är att lagstiftningen är tämligen hård ur en fastighetsägares perspektiv. När kriterierna för räddningstjänst upphör och räddningsledaren beslutar att avsluta på ett korrekt sätt ligger ansvaret för fastigheten solklart på ägaren. För en villaägare kan situationen bli orimlig. Denne kan vara traumatiserad av händelsen och har troligtvis mycket begränsade kunskaper om hur bevakningssituationen ska hanteras. Sveriges räddningstjänster behöver ta hänsyn till detta och utforma rutiner för avslut av insats på ett sätt som är mer generöst än vad lagen kräver, i alla fall när det gäller människor som drabbats av brand i sin bostad. När det gäller professionella fastighetsägare är det mer rimligt att kräva att dessa möter upp där lagen drar gränsen genom att ha planer klara för hur man hanterar skedet efter en brand.

Joel Péclard
brandingenjör
Räddningstjänsten Dala Mitt

Nummer 2—2013

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 2—2013.