Annons

Du är här

Tekniska insatser räcker inte

Publicerad5 september 2014  Text Lotta Fredholm

Forskning

Tre forskningsprojekt ska undersöka hur man ska bära sig åt för att minska antalet människor som dör eller skadas i bostadsbränder.

Årligen inträffar omkring 23 000 bränder i bostäder i Sverige. Till drygt 6 000 av dessa larmas den kommunala räddningstjänsten. Men trots att det under de senaste tjugo åren gjorts tekniska insatser som brandvarnare och sprinklersystem har inte antalet omkomna minskat nämnvärt. Förra året, liksom året innan, omkom 103 personer i brand, de flesta vid en brand i bostaden. 

Detta vill forskarna bakom de tre projekten ändra på. 

Projektet Analys av brandsäkerhetens fysiska bestämningsfaktorer och tekniska åtgärder som stöd till nollvisionen leds av Petra Andersson, forskare vid SP Fire Research.

– Den stora frågan är varför det dör lika många människor nu trots de tekniska system som används, varför har det inte blivit bättre? säger hon.

Projektet ska ta reda på varför de brandsäkerhetsinsatser som gjorts inte gett resultat – är det för att insatserna är ineffektiva eller finns det andra bakomliggande faktorer? Exempel på sådana kan vara förändrade levnadsvanor, till exempel att många äldre bor kvar hemma, inredningstrender som öppna planlösningar eller förändringar vad gäller materialval och uppvärmningsteknik.  

Forskarna kommer att samla in data via olika databaser hos exempelvis MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) och Boverket men även via forskningslitteratur, intervjuer och medier. En viktig del är att kartlägga hur det ser ut i andra länder – exempelvis i USA där antalet döda i bostadsbränder minskat – och se vilka framgångsfaktorer som kan vara värda att importera. Projektets övergripande mål är att ta fram rekommendationer för vilka kostnadseffektiva riskreducerande åtgärder som kan införas i Sverige.

En del i arbetet är förlåtande system. Förlåtande system finns av många skilda slag, som bostadssprinkler och spisvakter.

– Vi vet inte hur effektiva många av dem är för att minska antalet döda och skadade. Kanske finns det potential för vidareutveckling av systemen eller helt nya system, säger Petra Andersson.

Forskningscirklar kan ge svar

Per-Olof Hallin, professor i kulturgeo­grafi vid Malmö högskola, leder projektet Bostadsbränder i storstadsområden – rumsliga skillnader och brandsäkerhetsarbete i den ­socialt fragmenterade staden. I samverkan med räddningstjänster, forskare, polisen och kommuner skapas forskningscirklar där man kommer att analysera skillnader i brandförekomst i Stockholm, Göteborg och Malmö och se vilka bakomliggande faktorer som kan förklara rums­liga skillnader. Tidigare har Per-Olof Hallin undersökt situationen i Malmö och sett att vissa områden är mer drabbade av brand än andra, något som samverkar med graden av social utsatthet.

– Frågan är nu om det även i andra städer finns liknande hot spots, säger han.

Per-Olof Hallin pekar på tre delar i projektet som särskilt viktiga. En är att få klarhet i om det ser likadant ut i alla storstäder, en annan är att skapa bättre lärandeprocesser för räddningstjänsten. 

– Men viktigast är att försöka få fram bra metoder för att utvärdera brandsäkerhetsarbetet. Hur vet man att man gör rätt och hur ska man mäta effekten av olika åtgärder? säger han.

Skapa en samlad bild

Det tredje projektet, Mot en evidensbaserad nollvision kring bostadsbränder, leds av Ragnar Andersson, professor i riskhantering vid Karlstads universitet. 

Han anser att det viktigaste är att skapa en samlad bild av hur det ser ut vad gäller bostadsbränder och att ta fram vetenskapligt grundade rekommendationer för hur det ska gå att nå en nollvision inom brandområdet.

– Jämfört med trafikverkets nollvision saknas det en bra fakta- och evidensbas då det gäller brand, säger han.

Med evidens menas att åtgärderna baseras på forskning. Inom projektet ska man därför bland annat ta reda på hur det ser ut vad gäller allvarligt skadade och döda vid en bostadsbrand, men även räddningstjänstens betydelse, och jämföra effektiva räddningstjänster med mindre effektiva.

En annan del är att förstå vad det är som gör att många klarar en brand, medan andra inte gör det – »i vilket skede som riskhanteringssystemet fallerar« som Ragnar Andersson uttrycker det. 

Här kommer man bland annat att intervjua personer som överlevt en brand. En litteraturstudie kommer också att undersöka medicinsk känslighet och om ålder, kön, sjukdom, missbruk eller intag av olika läkemedel spelar roll för hur en person klarar av en brand.

– Människors utsatthet och svaghet behöver ges större utrymme, eftersom bostäder skiljer sig från exempelvis arbetsplatser. I bostaden vistas de yngsta och de äldsta och människor med olika slags funktionshinder. Den prevention som finns idag är sällan relaterad till dessa människors förmågor, säger Ragnar Andersson.

»Den stora frågan är varför det dör lika många människor nu trots de tekniska system som används, varför har det inte blivit bättre?«

Tre projekt om bostadsbränder

Bakgrunden till forskningsinsatsen är den Nationella strategin för att stärka brandskyddet för den enskilda människan. Dess mål är att minska antalet omkomna och skadade i bränder samt att öka brandskyddet i bostäder och öka kunskapen om hur man ska agera vid en brand. 

Tillsammans med Brandforsk satsar MSB 23 miljoner kronor på tre forskningsprojekt från forskningsutlysningen Brand i bostadsmiljö och de kommer att löpa under perioden 2014–2018. De tre projekten är: 

  • Analys av brandsäkerhetens fysiska bestämningsfaktorer och tekniska åtgärder som stöd till nollvisionen. 
  • Mot en evidensbaserad nollvision kring bostadsbränder.
  • Bostadsbränder i storstadsområden – rumsliga skillnader och brandsäkerhetsarbete i den socialt fragmenterade staden.

Nummer 5—2014

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 5—2014.