Annons

Du är här

Beställarna döljer obekväma fakta!

Publicerad26 januari 2015  Textmup

Debatt

Sverige behöver en oberoende instans med helhetsansvar för bygg­sektorn vilket saknas idag. Det är ett skäl till att enstegstätade fasader med cellplast som isolering är ett dyrbart fiasko. Nästa stora byggskandal riskerar därför att bli brand- och fuktaspekter på cellplast.

SP, Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, lever inte upp till sitt renommé som o­beroende kvalitetskontrollant. Redan på 1980-talet dömdes enstegstätade fasader med cellplast som isolering ut av de stora svenska byggmaterialleverantörerna. Men tiotalet år s­enare certifierade SP/Sitac fasadsystemet.

De problem som uppstod skyllde SP på entreprenörerna, som sedan fick i uppdrag att utreda skadebilden. Företaget som marknadsfört och sålt dessa miljontals kvadratmeter fasad påstod sig dock ha en lösning. En »luftad« konstruktion. Det fick försäkringsbolagen att ta extra betalt av försäkringstagarna med motiveringen att de fått en tekniskt bättre lösning. Detta trots att luftad cellplast innebär värre skador vid brand samt sämre värmeisoleringsförmåga. Hur kunde byggnadsnämnder och försäkringsbolag låta det ske? 

För att en brand ska uppstå krävs att det finns tillräckligt med luft. En kunskap flertalet byggnadsnämnder och försäkrings­bolag tycks ha förlorat. Det riksbekanta fallet med enstegstätade fasader med en isolering bestående av brandkänslig cellplast, är exempel på hur hälsofarliga och energikrävande material och konstruktioner kan få bygglov och komma ut på marknaden. 

Bäddat för fuktproblem

Tillverkningen av cellplast kräver cirka tio gånger mer energi än samma volym mineral­ull. Med tiden blir cellplast porösare och kan per år suga upp cirka tre procent fukt. Det syns till exempel på gamla ponton­bryggor med sjunkande flytkroppar av cellplast. Liknande effekt uppstår i hus grundlagda på cellplast. Efter drygt 30 år börjar nu fuktproblem visa sig i betongplattorna och kan ge upphov till hälso­farligt mögel, emissioner och allergier.

Cellplast har i Sverige använts i miljon­tals kvadratmeter fasadkonstruktioner. Varför? Jo, för att merparten av all tillämpad byggforskning sedan början av 1990-­talet är uppdragsforskning. Myndigheter kan därmed inte opartiskt ställa krav på nya tekniker.

Den stora aktören inom tillämpad byggforskning är SP, Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, som ingår i statliga RISE-koncernen. SP är ett konsult­företag som erbjuder uppdragsforskning på affärs­mässiga grunder och företagsutbildning. Beställaren äger resultatet. Besvärande resultat kan därmed bli oåtkomliga för allmänheten. Inga publicerings- och offentlighetsprinciper gäller för uppdragsforskning. 

Väntande byggskandal

Typgodkännande av statens uppdrag utfärdas av SP:s dotterbolag Sitac, där SP:s uppdragsforskning kan vara underlag. R­isken är uppenbar att beställarna döljer obekväma fakta. Marknadsföringen säger att materialet är »typgodkänt.« 

Brandskadekostnaderna ökar och statistiken pekar på att enskilda bränder blir allt värre. I samma takt har fasad­­isolering med cellplast ökat. Brandförlopp och släckning förvärras av att cellplast bildar pölbrand och att giftiga ämnen utsöndras. Brandförloppen är förfärande snabba. I »certifierade« material. Där certifieringen väl ska innebära en slags garanti?

Endast genom helhetssyn och användning av beprövad teknik kan riskkonstruktioner och oöverskådligt dyrbara skadeärenden undvikas.

Nästa stora byggskandal torde bli brand- och fuktaspekter på cellplast, som hade kunnat undvikas om vi haft en oberoende instans med helhetsansvar för byggsektorn. En sådan bör omedelbart inrättas. Det skulle spara stora pengar för samhället och enskilda.

Per Arne Ivarsson, Daniel Andersson och Glenn Welande,
Ledamöter i Grupp Atmen, vars ledstjärna är den klassiska synen på god byggnadskonst: Att byggnaden ska vara hållbar, ändamålsenlig och vacker.

Svar

Nummer 1—2015

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 1—2015.