Annons

Du är här

Bättre skydd för biobränsle

Publicerad27 februari 2015  Text Karin Aase

Forskning

I takt med att fossila bränslen fasas ut växer användningen av biobränsle. Problemet är bara att de stora lagren löper stor risk att självantända. Nu har ett stort projekt på SP Fire Research undersökt hur stort problemet är.

I samband med att samhället runt millennieskiftet i ökad utsträckning gick över från fossila bränslen till biobränslen i energiproduktionen dök det också upp nya problemområden. Stora mängder avfall började lagras för att användas i energi- eller materialåtervinning, samtidigt som biobränslen som till exempel träpellets och returträ från byggen även det började samlas på hög. Brandforsk initierade en förstudie kring de nya problemen 2007. Förstudien utfördes av SP och presenterades i en rapport 2008.

– I organiskt material pågår hela tiden en nedbrytningsprocess som alstrar värme, precis som i en vanlig trädgårdskompost, förklarar Henry Persson på SP Fire Research. Värmealstringen är inget problem i sig, men när du sedan samlar det här materialet i stora högar eller lager blir temperaturen ibland så hög att det finns risk för självantändning.

Ju större lager desto större risk, samtidigt som det är väldigt svårt att på ytan se och mäta vad som händer inne i stackens mitt.

– Det kan pågå en process där inne väldigt länge, men vi märker den inte förrän det blir rökutveckling eller det slår ut lågor och då är det för sent.

Eftersom hantering av den här sortens material ökar i omfattning hela tiden samtidigt som processen blir mer och mer industriell har också kunskapsbehovet ökat. Därför har Henry Persson tillsammans med sina kollegor under 2013 och 2014 genomfört forskningsprojektet Säkrare lagring av biobränsle och avfall finansierat av Brandforsk.

Konstant antal bränder

Projektets syfte har framförallt varit inriktat på att ta fram underlag för planering av framtida forskningsinsatser, med målet att bland annat undersöka hur man bättre kan förebygga och hantera bränder i den här typen av verksamhet.

Första delen bestod i att försöka ta fram uppdaterad statistik för att få en överblick av hur stort problemet med självantändning faktiskt är. En större enkät togs fram och skickades till aktörer inom industrin för att undersöka vad som faktiskt lagras, hur det lagras, hur stora lagren är och vad de har haft för incidenter.

– Men just på det området verkar det finnas en viss glömskefaktor, förklarar Henry Persson. De flesta av de som svarade angav nämligen att det var väldigt mycket färre bränder ju längre tillbaka i tiden vi gick. Och det låter inte så troligt.

För att komma tillrätta med problemet gick forskarna därför också igenom Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps (MSB) insatsdatabas för att med hjälp av den plocka ut den sorts industribränder som studien undersökte. Och här fick man en annan bild där mängden bränder verkade ligga ganska konstant på ungefär 200 per år över tid.

– Det kanske inte låter så mycket, men det ger ändå både miljökonsekvenser och höga kostnader, en grov uppskattning baserad på industrienkäten landar på mellan 150 och 350 miljoner kronor per år.

Mycket att lära

För att få ytterligare kunskap om problemen med bränder i biobränslelager har forskarna valt ut ett tiotal bränder där de har undersökt och summerat effekterna av branden. Vad hände, vad har företaget lärt sig av det och därmed förändrat i hanteringen av materialet?

– Det finns mycket att lära och drar vi nytta av den här informationen så går det att få ner brandfrekvensen, det är vi övertygade om.

För att få ytterligare en dimension till sin undersökning vände sig forskarna även till länsstyrelserna, som är de som utfärdar miljötillstånd för den här typen av verksamhet.

– Vi ville veta vad de ställde för krav, vad de såg för behov för framtiden och hur kravställningen varierade över landet.

I december 2014 slutrapporterades projektet, och Henry Persson är nöjd med resultatet.

– Vi har framförallt skaffat en bra kunskapsplattform för vidare forskning. Tidigare har underlag och siffror varierat väldigt, men nu vet vi hur det faktiskt ser ut och vad vi ska rikta in vidare studier på.

Det Henry Persson skulle vilja se framöver är särskilt forskning som riktar in sig på själv­antändning på grund av självuppvärmning.

– Det är den enskilt vanligaste anledning­en till att det börjar brinna i den här typen av lager enligt vår studie.

Men även forskning om bättre och tidigare metoder för detektion av den här typen av bränder efterfrågas, samtidigt som många anser att även släckmetodiken behöver utvecklas.

– Räddningstjänsten skulle gärna vilja ha mer stöd inom det här området. De metoder de kan ta till idag leder både till väldigt utdragna förlopp och väldigt stor vattenåtgång vilket påverkar omgivningen negativt.

Något som också har framkommit är att det idag ställs väldigt olika krav på säkerhet och miljöhänsyn runt denna typ av verksamhet beroende på var i landet man befinner sig, något som kan upplevas som väldigt frustrerande av företag med verksamheter i olika län.

– Det finns ingen samordnad standard för hur stora, höga, breda eller långa de här högarna får vara. Kan vi ta fram standardiserade rekommendationer så underlättar det både för branschen och kravställarna eftersom de då har något mer stabilt att basera sina beslut på.

»I organiskt material pågår hela tiden en nedbrytningsprocess som alstrar värme, precis som i en vanlig trädgårdskompost.«

Nummer 2—2015

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 2—2015.