Annons

Du är här

»Vi måste förändras!«

Publicerad15 maj 2015  Text Text: Klara Möller Norén

Organisation och ledarskap

Lars-Göran Uddholm har fått ikläda sig hjälterollen i samband med skogsbranden i Västmanland. Men hans sätt att leda har både prisats och kritiserats – vissa ser det till och med som ett lagbrott.

En slutsats i Skogsbrandsutredningen är att branden inte hade behövt bli så stor som den blev, utan kunde ha släckts tidigare. Lars-Göran Uddholm håller med. (Läs mer om skogsbrandsutredningen och regeringens utredare Aud Sjökvist i BrandSäkert 3 2015.) 

– Det kan tyckas som en lätt åsikt att ha när man sitter med facit i hand, men tittar man på vilken information som fanns så är det tydligt att branden angreps på fel sätt. 

Han syftar bland annat på det extrema vädret. Det fanns också en fristående expert som erbjöd spridningsprognoser redan på söndagen, prognoser som inte föranledde någon ändring i arbetssätt. 

– De som släckt har tänkt traditionellt och försökt omringa branden. Men det går inte när det sprider sig så här fort. De borde ha kopplat på mer resurser betydligt tidigare. De har inte tagit in information som fanns, eller så har de inte förmått att omsätta den i praktiken. 

Stora samordningsproblem

Det var först när Lars-Göran Uddholm kom in som räddningsledare som branden till slut kunde kontrolleras och släckas. Genom att ta på sig ansvaret för hela insatsen fick han alla att sträva åt samma håll. 

– Vissa har tyckt att jag svepte in med mitt team och räddade dagen, men så var det inte alls. Jag hade med mig två personer.

De två var Anders Edstam, vice brandchef på Södertörns brandförsvarsförbund och Patrik Åhnberg, säkerhetschef i Stockholms stad. Anders Edstam blev ledare för släckningsarbetet, medan Patrik Åhnberg såg till att sammanhållning och samordning i staben fungerade. Ett trettiotal av de cirka 85 personer som kom att utgöra ledningsstaben fanns redan på plats och arbetade med branden och krishanteringen innan Lars-Göran Uddholm anlände.

– Kompetensen var aldrig problemet, det som inte fungerat är samordningen. 

Han säger själv att det han stod för var en inriktning, där ett antal funktioner byggdes upp. De viktigaste, själva stabens uppgift, var information, att leda och koordinera släckinsatsen och att hantera samhällskrisen. Vid sidan av det organiserades logistik, personalförsörjning och ett administrativt stöd med ansvar för ekonomi, juridik och dokumentation. 

Hotet borde tagits på allvar

Lars-Göran Uddholm påpekar att det fanns de som redan från början tog hotet från branden på betydligt större allvar än räddningstjänsten förmådde göra. I närliggande Engelbergs bruk, klassat som världsarv, såg fastighetsägaren på eget initiativ till att det fanns beredskap för vattenbombning,  långt innan räddningstjänsten tänkt samma tanke.

Kunskap om vikten av att våga agera på vaga indikationer borde ha funnits sedan länge, tycker han. Utredningar efter skogsbränder i Tyresta (1999), Bodträskfors (2006) och Hasselaskogarna (2008) visar tydligt på samma slutsats: Räddningstjänsten måste våga dra på rejält från början. 

Ensam är inte stark

Han tror att det finns flera anledningar till att den lokala räddningstjänsten inte ber om hjälp tidigare. Dels är det ekonomisk försiktighet, rädsla att dra på sig för stora kostnader som senare ska visa sig onödiga. Dels en mentalitet hos räddningstjänsten att ensam är stark; det finns en prestige i att klara sig själva. 

– Ensam är svag i krishantering, så är det. Det går inte att ha en räddningstjänst som står beredd på händelser som kräver flera hundratals personer i arbete, utan när det sker måste samhället sätta in alla resurser som finns. 

I likhet med regeringens utredare av skogsbranden, Aud Sjökvist, prisar Lars-­Göran Uddholm alla frivilliga. De var en viktig förutsättning för att skapa en fungerande helhet. Förr fanns det stora antal värnpliktiga att kalla in, men sedan värnplikten avskaffades och hela försvaret bantats har den arbetskraften försvunnit. 

– De frivilliga täcker upp glappet. Alla kommuner måste ha en organisation för frivilligarbetet! 

Att problemen i släckarbetet och krishanteringen skulle bero på resursbrist på grund av sommarsemestern håller han inte med om.

– Vi fick in flera hundra personer, både till staben och till släckningsarbetet, på kort tid. Men det krävs ju att någon ställer frågan. 

Ansvar från start till mål

Själv anmälde han sig frivilligt strax efter att branden flammat upp, men fick beskedet att han inte behövdes. Måndag förmiddag var tonen annorlunda när han ombads att avbryta sin semester. 

– Då hade jag inte följt utvecklingen, så när jag fick veta hur mycket branden växt var känslan lite; oj, vad har jag tackat ja till!

Hans krav för att leda arbetet var att få hela ansvaret från början till insatsens slut. Det har kritiserats, eftersom praxis enligt vissa bedömare säger att en räddnings­ledare aldrig ska jobba längre än sex timmar i sträck. Lars-Göran Uddholm tycker att tolkningen är fel och att den regel som är till för att skydda personer från att slita ut sig och tappa fokus i en tuff insats inte gäller hans arbete med skogsbranden. Han har haft både tid och möjlighet att vila ut mellan varven och ändå funnits tillgänglig för att fatta snabba beslut eller svara på frågor. 

– Långa insatser kräver kontinuitet i ledningsarbetet. På sex timmar hinner du inte ens sätta dig in i vad som händer. Det krävs tydlighet och styrning för att folk ska kunna göra ett bra jobb.

Stor tragik

Det han möttes av när han på tisdagsmorgonen klev in som räddningsledare var allt annat än tydligt. Med hans egna ord befann sig insatsen i ett skede av noll kontroll. 

– Det var väldigt rörigt och omöjligt att veta om det som borde hanteras hade hanterats. Det fanns inga svar. 

Hans uppgift blev att hitta en fungerande organisationsform. Och med sagda facit i hand lyckades det bra. Lars-Göran Uddholm är dock ovillig att ta på sig särskilt mycket ära. 

– Det var inte en bra insats. Jag tycker inte det. Det är så mycket tragik i det som hände, en människa dog och en annan skadades för livet. Flera personer har förlorat sina hus och hem. Och så all skog som gått förlorad. Ägarna kommer aldrig mer att få se skog på sina marker, det finns en stor sorg i det. 

Hellre än att leta syndabockar vill han gå vidare och skapa bättre förutsättningar för framtiden. Lars-Göran Uddholm ser både organisatoriska brister och problem i synsättet hos räddningstjänsten och MSB. 

– Jag tycker att vi har ett bra system i grunden och skulle inte säga att jag är orolig för Sveriges krisberedskap. Men det finns problem hos dem som ska agera.

Tydlighet ger trygghet

Han tycker också det saknas en instans som står för samordning och inriktning vid större insatser. Liksom Aud Sjökvist ifrågasätter han ansvarsprincipen; att ingen tar över ansvaret från någon annan ens i kris. Det behövs någon som samlar krafterna och får alla att arbeta mot samma mål. En förhoppning är att LOS-projektet ska vara ett steg i rätt riktning, mot ansvarstagande och bättre samstämmighet. 

– Jag tror inte heller att vi ska underskatta allmänhetens behov av en tydlig avsändare. Folk vill ha ett ansikte, en person att lita på, som har ett tydligt budskap. Om informationen spretar skapar det otrygghet. 

Han framhåller den roll Lottie Knutsson på Fritidsresor fick under tsunamin 2004 eller generaldirektören för dåvarande SSI, Statens strålskyddsinstitut, Gunnar Bengtson i samband med Tjernobylkatastrofen 1986. En funktion Aud Sjökvist anser att Lars-Göran Uddholm själv tillsammans med landshövdingen i Västmanlands län, Ingemar Skogö, fyllde under skogsbrandens härjningar.  Lars-Göran erkänner halvt motvilligt att det ligger något i att han blev ett ansikte utåt som kom att stå för trygghet och stabilitet för många.

– Men det spelar inte så stor roll nu vem som gjorde vad. Vi kan inte vrida klockan tillbaka. Det viktiga nu är att vi måste förändra oss! Alla utredningar måste bli grund för förändring, så att något liknande aldrig händer igen.  Det är för många rapporter som bara blir ett kvitto på hur fullkomliga vi är. 

Han skulle också vilja se ett system liknande det som finns i Norge, där kommunerna står skadeslösa till en början och staten initialt står för kostnader för till exempel helikopterstyrkor. 

– Det skulle minska den ekonomiska ängsligheten. Men det som framför allt behövs är självkritik och att den leder till förändring!

Lars-Göran Uddholm

Brandchef för Södertörns räddningstjänstförbund i Stockholm sedan 2010. Utbildad brandingenjör. Förordnad av Länsstyrelsen i Västmanlands län som räddningsledare för bekämpningen av skogsbranden från den 5 augusti till den 11 september 2014. En av Räddningsverkets insatschefer vid Sveriges generalkonsulat i Phuket i Thailand efter tsunamin 2004.

LOS-projektet

Projekt Ledning och Samverkan involverade drygt 70 aktörer inom området samhällsskydd och beredskap. Målet för projektet var att ta fram gemensamma grunder för ledning och samverkan som ska bidra till att utveckla samhällets förmåga att hantera samhällsstörningar. Resultatet av projektet finns sammanställt i dokumentet Gemensamma grunder för samverkan och ledning vid samhällsstörningar som publicerades i december 2014.

Nummer 4—2015

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 4—2015.