Annons

Du är här

Satelliter förutspår skogsbränder

Publicerad4 december 2015  Text David Isaksson

Utblick

I år har Kalifornien haft mer än 5 000 skogsbränder. Främst är det den södra halvan av delstaten som drabbats. Men med hjälp av Nasa-satelliter går det att beräkna risken för skogsbrand nära nog i realtid.

För att använda sina resurser mer effektivt, utfärda varningar och evakuera människor i fara är det viktigt för de kaliforniska brandmyndigheterna att kunna förutsäga var risken för skogsbränder är som störst.  För att kunna räkna ut brandfaran behöver man ta reda på två saker. Hur mycket växtlighet det finns på marken – vilket alltså är bränsle för en skogsbrand – och hur torr den växtligheten är. Mycket vegetation, som dessutom är torr, är lika med stor brandrisk.

Processen att ta reda på mängden vatten i vegetationen har tills helt nyligen varit förvånansvärt primitiv. Skogstekniker har till fots begett sig ut i den kaliforniska naturen. Där har de för hand plockat växter som de sedan tagit med till ett laboratorium. I en ugn har de sedan mätt hur mycket vatten växterna innehåller och utifrån den informationen sedan gjort beräkningar om var den största brandrisken föreligger.

Metoden är personalintensiv, inexakt och långsam, platserna där man hämtar växter besöks bara varannan vecka. Dessutom kan skogsteknikerna inte nå de mest avlägsna områdena. 

2013 startade därför Nasas Jet Propulsion Laboratory ett projekt som syftade till att undersöka om det med hjälp av den amerikanska rymdfartorganisation­ens satelliter gick att beräkna risken för skogbrand. 

Undersökte två parametrar

Son Nghiem på Nasas Jet Propulsion Laboratory i Pasadena i Kalifornien är den som lett arbetet. 

– Projektet omfattade inte bara oss på labbet, utan vi jobbade också med Kaliforniens räddningstjänster, kraftbolag, hem­ägarföreningar och många andra som drabbas vid en skogsbrand, berättar Son Nghiem.

Med hjälp av två typer av satelliter undersökte de två parametrar. 

– Den ena satelliten mätte förändringar i mängden vatten i jorden. Och den andra mätte hur mycket växtlighet det fanns på marken och hur torr den var.

Genom att undersöka förändringar i vattenmängden i jorden gick det att se om det fanns risk för snabb tillväxt av vegetationen. Att mäta mängden vatten i marken är särskilt viktigt i Kalifornien. På många platser i världen kan regnmängden mätas med hjälp av en radar som undersöker hur mycket vatten som finns i atmosfären, men i Kalifornien fungerar inte det. Där finns nämligen ett fenomen som kallas virga, vilket innebär att regn visserligen faller, men att det dunstar bort innan det når marken.

– Med hjälp av våra två parametrar, vatten i jorden och i vegetationen, så kunde vi se hur stor brandrisken var. Utifrån dessa data skapade vi sedan kartor där vi färgmarkerade olika områden för att visa vilken risk som förelåg. Dessa skogsbrandskartor använde sedan de olika organisationer och myndigheter som vi samarbetade med.

De främsta argumenten för att använda satelliter när man beräknar brandrisk är att de är mer exakta och snabbare än de metoder som tidigare använts. Med hjälp av satelliterna kan man beräkna i vilka områden brandrisken är som störst i nära nog realtid.

Son Nghiem beskriver projektet som mycket lyckat. Han berättar nöjt om en händelse som inträffade när projektet startade 2013.

– I södra Kalifornien är det mycket torrt. Men i början av detta år hade vi under några dagar mycket kraftig nederbörd. Efter regnet kom värmen vilket ledde till en ökad växtlighet jämfört med hur det sett ut tidigare år. Hettan torkade ut löv och grenar och vattennivån gick ner till det vi kallar kritiskt. Tack vare satelliterna kunde vi upptäcka den här faran två månader tidigare än vad vi hade gjort med de gamla metoderna. 

Skulle då Nasas satellitövervakning vara användbar också i Sverige? 

– Nasa har som policy att ha öppna data, så informationen från satelliterna är tillgänglig för alla. Vårt projekt var anpassat efter kaliforniska förhållanden med ett medelhavsliknande klimat. Men även om vegetationen ser annorlunda ut i Sverige, så är det samma parametrar som är intressanta. Hur mycket växtlighet finns det och hur torr är den? Oavsett vilken vegetation du har, så torkar den ut om den exponeras för stark vind och hög värme, säger Son Nghiem. 

Hoppas på fortsättning

Kartorna som visar risken för skogsbrand görs i ett digitalt format som kallas »kmc«. Det kan öppnas i gratisprogrammet Google Earth, vilket betyder att vem som helst kan skriva in sin adress och se hur stor brandfaran är i området där man bor. Det skulle också kunna användas i Sverige.

Nasas skogsbrandsprojekt är nu avslutat. En av satelliterna man använt har tagits ur bruk. Men Nasa sköt i början av året upp en ny typ av satellit som kallas SMAP och som har till uppgift att undersöka mängden vatten i jordlagret. Son Nghiem och hans labb har ansökt om att få fortsätta projektet.

– Vi har inte fått något svar från Nasa ännu, men de myndigheter och organisationer som varit delaktiga i projektet har varit mycket positiva. Räddningstjänsterna i ­Kalifornien sa att det här är precis den typ av information de behöver, så vi hoppas på en fortsättning, avslutar Son Nghiem.

Nummer 7—2015

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 7—2015.