Annons

Du är här

Algoritm förutsäger brandrisker i New York

Publicerad12 februari 2016  Text Caroline Widenheim

Utblick

Med hjälp av en matematisk formel och kraftfulla servrar har New York fått USA:s mest avancerade system för att förutsäga risker. Varje morgon får stadens brandstationer en rykande färsk lista över vilka byggnader som måste inspekteras.

Den 18 augusti 2007 fanns bara 26 av skyskrapan Deutsche Banks 39 våningar kvar. Byggnaden låg på nedre Manhattan och hade skadats ordentligt när World Trade Centers tvillingtorn rasade efter terrorattacken den 11 september 2001. Efter sex år hade man slutligen enats om att huset måste rivas. Eftersom stora mängder asbest hade träffat Deutsche bank under attacken blev en saneringsfirma tvungen att bygga särskilda celler inne i huset, där avfallet kunde lagras medan våning efter våning monterades ner. När så en cigarettfimp tog eld inne i byggnaden den där eftermiddagen i augusti var flera av nödutgångarna förbyggda. Det visste inte brandmännen som gick in för att släcka branden. Två av dem stängdes inne på fjortonde våningen och omkom.

I utredningarna som följde den tragiska olyckan kom räddningstjänsten i New York, FDNY, fram till att den hade kunnat undvikas. Skyskrapan skulle ha inspekterats av FDNY var femtonde dag, men så hade inte skett. Dessutom hade saneringsfirman inte uppdaterat FDNY om vilka nödutgångar och trapphus som hade spärrats av. Situationen var inte ovanlig i New York. Uppgifter om stadens husbestånd var utspridda på olika kontor, som till exempel miljöskyddsenheten och stadsplaneringskontoret, som hade helt olika katalogiseringssystem. Varje brandstation hade också sitt eget inspektionsregister, ofta i form av ett svårnavigerat kartotek. I New York finns över 330 000 byggnader och det var näst intill omöjligt att avgöra vilka som borde inspekteras först.

Samordnade uppgifter

År 2008 påbörjade FDNY det mödosamma arbetet att samordna uppgifterna i en databas som kom att kallas RBIS, Risk-Based Inspection System. De hus som löpte störst risk att börja brinna, eller som hade bristfälliga säkerhetsanordningar, skulle ligga högst upp på inspektionslistan. RBIS introducerades i mitten av maj 2013. Algoritmen som låg bakom det nya inspektionssystemet döptes till FireCast 1.0. Men den var fortfarande för enkel och byggde på anekdotiska fakta.

– Vad vi behövde göra var att utveckla en ordentlig statistisk modell, säger Jeffrey Roth, som var projektledare för RBIS på FDNY mellan 2011 och 2014. 

En dataanalysgrupp tillsattes vars uppgift det blev att ta fram en algoritm som kunde sortera all information. En av dataanalytikerna, Ryan Zirngibl, sammanfattade gruppens uppgift för National Fire Protection Associations tidning: »Vad är skillnaden mellan två byggnader som ser exakt likadana ut, men där bara en har brunnit? Vad är det vi inte upptäcker i de här byggnaderna?« Gruppen samlade in information från fem departement i New York och sorterade den efter 60 olika parametrar. Resultatet blev FireCast 2.0 som sjösattes 2014. Plötsligt gick det att se viktiga samband, till exempel att hus som var belagda med kvarstad var mer benägna att brinna ner än hus med otillåtna tillbyggnader.

Men att förlita sig på en algoritm var inte populärt hos alla. 

– Ibland var det motigt. Våra dataanalytiker kunde visa på samband som brandmän, som jobbat i ett område i över 20 år, inte tyckte stämde överens med deras erfarenheter, säger Jeffrey Roth.

För att underlätta implementeringen av FireCast och RBIS hade Jeffrey Roths team täta kontakter med brandmännen själva. En stationschef från Queens, Eugene Ditaranto, var tidigt med och utvecklade hur RBIS skulle se ut från brandmännens håll. Han ansvarade också för att utbilda personalen. En annan viktig del av arbetet, menar Jeffrey Roth, var en hotline som brandmännen kunde ringa om de stötte på problem med databasen.

– Vi var beroende av att de som faktiskt var ute på fältet kunde rapportera in ny information på effektivt sätt, säger Roth. Systemet var till för dem – då gällde det att lyssna på vad de hade att säga.

Uppdaterad lista varje dag

Nästa steg är FireCast 3.0 som kommer introduceras senare i år. FDNY kommer då kunna samla in och analysera data från 17 olika departement i New York, bland annat polisen, utbildningsdepartementet och renhållningsverket. Dessutom lagras anmälningar från de boende i New York om till exempel trasiga hissar, läckande rör och ventilationsproblem. I FDNY:s högkvarter i Brooklyns Downtownområde kommer kraftfulla servrar stå och processa informationen som kommit in under dygnet. På så vis kan stadens brandstationer varje morgon förses med en uppdaterad lista över vilka byggnader som måste inspekteras.

FireCast 3.0 blir dessutom bara smartare med tiden. Om det kommer in ett samtal om överfulla soptunnor utanför en byggnad på Staten Island och den byggnaden börjar brinna en månad senare, kan bristfällig sophantering bli en röd flagg som för upp byggnader med det problemet högre på inspektionslistan.

– Det här var en enorm satsning från New Yorks sida och kostade runt 25 miljoner dollar de första åren, säger Jeffrey Roth. Men det måste inte vara så dyrt. Bara man kan bygga en enkel databas har man kommit en lång bit på vägen mot en säkrare stad.

Nummer 1—2016

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 1—2016.