Annons

Du är här

Följ med bakom kulisserna på Göteborgsoperan

Publicerad15 februari 2017  Text Karin Aase

Bakom kulisserna

Tror du att opera bara handlar om röda sammetsstolar och en scen med några sångare? Tänk om i så fall. Bakom kulisserna på Göteborgsoperan finns en hel liten värld där brandskyddsorganisationen ska hantera allt från pyroteknisk verkstad till flamskyddad konfetti.

Det är knäpptyst och kolmörkt. Mitt på scenen, i en liten cirkel av strålkastarljus står en ensam kvinna med blommor i håret och klinkar på en vit flygel. Så plötsligt fylls hela den enorma salongen av hennes röst och en sång om att kärleken övervinner allt.

Klockan är 11.23 en tisdag i november och det är skolföreställning med den bejublade musikalen Hair på Göteborgsoperans stora scen. Men det gigantiska huset står inte stilla bara för att det pågår en föreställning. Snarare tvärtom.

Göteborgsoperan invigdes 1994 och är ett av världens mest moderna operahus. I huset, som är 28 700 kvadratmeter stort, finns 1 117 rum. Totalt jobbar här runt 500 personer och i huset ryms så skilda verksamheter som pyroteknik och hattmakare. Och dekorsnickeri. Och notbibliotek. Och gym, massör, metallverkstad, restaurang, syateljé, tvätteri, dansstudio, måleri, butik, bastu – ja, det är snarare en hel liten stad än en enda verksamhet.

Ansvarig för att hålla brandrisken till ett minimum här inne är brandskyddsledare Johan Nilsson.

– Mitt jobb är att sköta och uppdatera det systematiska brandskyddsarbetet, SBA, ansvara för våra sprinkler- och brandlarmanläggningar samt kontinuerligt utbilda alla ny- och projektanställda i våra rutiner kring brandsäkerhet.

Något som kan låta ganska överskådligt, men som med tanke på hur mångfacetterad verksamheten är innebär en vardag där Johan Nilsson ska hantera allt från trädamm i snickeriet till levande eld på scenen. Han ska se till att kostymerna flamskyddas, att restaurangens kök följer alla föreskrifter, att barnen i barnkören vet vad de ska göra vid en utrymning och att tillstånden för förvaring av explosiva material hålls uppdaterade. Med mera.

– Det låter mycket, men samtidigt har vi en stark säkerhetskultur och en organisation där alla vet vad de ska göra för att minimera riskerna. Och vi är flera som samarbetar för att få det att fungera.

Väloljad maskin

Som idag klockan 10.15, trekvart innan ridån går upp för Hair. Precis bredvid scenen, dold av kulissen i vad som mest kan beskrivas som ett litet bås sitter dagens inspicient Tove

Molin med full uppsikt över scenen. Hennes jobb är att följa föreställningen not för not och att i exakt rätt ögonblick ge alla inblandade order om vad som ska göras. Men hon är också ansvarig för att senast en halvtimme före föreställning kontrollera att publikens utrymningsvägar är fria.

Snabbt knallar hon iväg. Upp för trappor, ner i kulvertar. Öppnar dörrar för att se att de inte är låsta och att korridoren bakom inte är blockerad.

– Det är väldigt sällan någon utrymningsväg är blockerad för alla som jobbar i huset är väl medvetna om att det inte får stå något här, säger hon samtidigt som hon tar trappan i två kliv.

Men att kolla utrymningsvägar är inte det enda inspicienten gör när det gäller brandsäkerhet.

– Vi har två olika brandskyddsorganisationer, en under föreställning och en för alla andra tider, förklarar Johan Nilsson.

När det inte är föreställning är det portvakterna i personalentrén som är larmansvariga. Det är de som får upp information om var i huset ett larm har gått och som skickar ut löpare som antingen återställer larmet eller fattar beslut om utrymning.

Testat utrymning

Vid föreställning är det däremot inspicienten som är ansvarig vilket innebär att samtidigt som hon ska köra föreställningen ligger det också på Tove Molins axlar att se till att eventuella larm hanteras som de ska.

– Salongen har 1 350 platser, men fram tills nu har vi faktiskt aldrig ­behövt utrymma den, säger Johan Nilsson, och knackar för säkerhets skull lite snabbt i en träpanel på ­väggen.

Men övat har man gjort. Under en av publikrepetitionerna inför Hair ville Johan Nilsson passa på att göra något som inte hade testats på länge, nämligen en utrymningsövning med nästan fullsatt salong.

– Det gick jättebra, berättar Daniel Olmarker, arbetsledare för publikvärdarna i foajén som är ansvariga för att hjälpa publiken ut. Men det gav också flera aha-upplevelser, till exempel att vi behövde sätta upp ledstänger vid en trappa där en äldre dam hade svårt att ta sig upp.

Dessutom insåg man att publikvärdarna, propert klädda i mörk kostym, var alldeles för lika de festklädda gästerna och därmed svåra att uppmärksamma.

– Så jag såg till att köpa in ficklampor och gula varselvästar så att de ska synas ordentligt nästa gång, berättar Johan Nilsson.

Vi går vidare genom huset. Upp och ner för trappor, genom verkstäder och in i långa korridorer – här är inte lätt att hitta rätt.

– Jag försöker att kontinuerligt ordna rundvandringar med räddningstjänstens personal för att de ska ha en förståelse för vad de skulle möta om det blev utryckning.

Samarbetet dem emellan är tätt, bland annat informerade Johan Nilsson räddningstjänsten när operan installerade solceller på taket för några år sedan.

– Vi följer utvecklingen av reglerna och anpassar oss efter vad som krävs när det gäller brandsäkerhet, säger han och tittar ut över den fantastiska vyn över Göteborg.

Sedan vänder han sig om, öppnar dörren till vinden och går in i husets enorma fläktrum. Här, bland rör och ledningar, ville danskompaniet sätta upp en föreställning för något år sedan med det massiva motorbruset som bakgrundsljud. Något som hade inneburit en markant risk för alla deltagare.

– Men mitt jobb är inte att säga ”nej” när någon kommer med ett förslag som först kan låta helt galet, utan det är att hitta lösningar så att det kan genomföras på ett säkert sätt. I just det här fallet löste vi det genom att spela in motorns ljud och på så sätt fick vi effekten, men slapp risken.

Specialbyggd utrustning

Även i förarbetet till den här veckans premiär av Bizets klassiska opera

Carmen har brandsäkerheten varit uppe till diskussion flera gånger. Till exempel ville det konstnärliga teamet i en akt ha ett flertal facklor med öppen låga på scenen bland alla sångare, dansare och vida virvlande flamenco-klänningar, något man hade när man senast satte upp Carmen för ett antal år sedan.

– Men idag har vi helt andra regler kring riskbedömning, så vi fick kompromissa ner det till två facklor, berättar Roman Lindqvist, specialeffektsmakare på Operan och den som tillsammans med Johan Nilsson gjorde de omfattande riskanalyserna kring föreställningens cigaretter, blixteffekter och levande ljus.

De tog fram lösningar som till exempel brandvakter och flamskyddade kostymer och de ansvariga för rekvisitan har till och med letat upp och köpt in flamskyddad konfetti. Dessutom används specialbyggd utrustning. Roman Lindqvist tar en av de två facklorna i handen och visar ett dödmansgrepp på handtaget. När han släpper facklan åker ett hölje upp och täcker, och därmed släcker, den brännbara delen.

– Men vi planerar också koreografin tillsammans med det konstnärliga teamet så att alla som är på scenen samtidigt som facklan hela tiden håller rätt avstånd, berättar han.

Johan Nilsson leder vägen tillbaka till salongen, öppnar dörren och glider tyst ner i en av de röda stolarna på tredje balkong. Skolungdomarna i publiken sitter som förtrollade, och det är helt omöjligt att föreställa sig att snickarna i rummet intill precis just nu bygger en trappa till en kommande föreställning, att hovmästaren visar gäster till bords i restaurangen på andra sidan dörren och att målarna i ateljén håller på och sprutmålar kulisser. Inne i salongen märks inget av detta, här existerar bara världen som skapas på scen.

– Det är det här, att skapa den här upplevelsen, som är vår kärnverksamhet, konstaterar Johan Nilsson efteråt. Mitt jobb har aldrig ett egenvärde i sig, det är bara till för att magin ska skapas på ett säkert sätt.

Göteborgsoperan

Byggdes 1994, tidigare hade verksamheten huserat på Stora Teatern.

Den ligger precis vid kanten av Göta Älv, granne med Centralstationen och Nordstan. Arkitekten Jan Izikowitz hämtade inspiration från hamnmiljön kring huset och sett från vattnet liknar byggnaden ett seglande skepp.

Här sätts uppsättningar från flera olika konstformer, dels opera men också musikal, konsert och dans.

Träna, träna och träna

En gång i månaden håller Johan Nilsson i brandinformation för ny personal. Men Göteborgsoperan är stor och det är inte lätt att hitta runt. För att de medarbetare som agerar löpare när larmet går inte ska behöva fundera över hur de tar sig till olika platser ordnar Johan Nilsson kontinuerligt speciella övningar, bara för dem. De står beredda och han löser ut ett larm någonstans i huset, ett larm som de sedan ska lokalisera och hantera enligt regelboken.

 

Nummer 1—2017

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 1—2017.