Annons

Du är här

Gröna tak kring Potsdamer Platz i Berlin.
Uppbyggnad av grästak

Gröna tak ur brandteknisk synvinkel

Publicerad10 april 2018  Text Karin Wandrell

Brandsäkerhet

Gröna tak blir allt populärare och fördelarna med dem är många, inte minst miljömässigt. Men alla varianter av gröna tak uppfyller inte de allmänna råden enligt förenklad dimensionering i BBR, Boverkets byggregler.

Gröna tak har länge varit populärt i till exempel Tyskland och det blir allt vanligare även här hemma. De kan enklast beskrivas som en taktäckning med olika former av växtlighet. Fördelarna är många. När det är varmt ute hjälper de till att kyla ner luften och byggnaderna, de tar vara på dagvattnet vilket minskar belastningen på dagvattensystemet och de bidrar också till att öka den biologiska mångfalden av djur och växter samtidigt som gröna tak är ett vackert inslag i stadsbilden.

Axel Mossberg har tillsammans med sina kollegor på Brandskyddslaget tagit fram rapporten Gröna tak – Ur brandteknisk synvinkel, finansierad av Brandforsk. Målet har varit att redovisa den kunskap som finns i ämnet och att ta fram rekommendationer kring hur bränder och risk för brandspridning i gröna tak ska kunna bedömas ur en brandteknisk synvinkel.

– För fem år sedan fanns det knappt några gröna tak i Sverige. Nu dyker de upp i vartannat projekt vi jobbar med. Problemet är bara att man inte längre vill ha de vanliga lågväxande sedumtaken med fetbladiga växter som uppfyller den brandtekniska klassen BROOF(t2) enligt EN 13501-5, säger Axel Mossberg.

En anledning till detta är att de vanliga sedumtaken inte ger samma effekt när det gäller biologisk mångfald och hantering av dagvatten som högväxt örtsedum eller ängsmarksliknande tak med sedum, torktåliga örter och gräs, och därför inte ger lika höga poäng i de olika miljöklassificeringarna.

Enligt BBR ska en taktäckning vara utformad på ett sådant sätt att antändning försvåras, brandspridning begränsas och växtbädd och vegetation endast kan ge ett begränsat bidrag till branden. I brandtestet BROOF(t2), som utförs av RISE, monteras taktäckningen med sitt underlag i en kammare med en sluttande yta som representerar ett sluttande tak. En liten träribbstapel används som tändkälla. Testet genomförs sedan vid två olika vindhastigheter, 2 m/s och 4 m/s. Efter försöket mäts längden på det skadade materialet på provkroppen, taktäckningen och underlaget för sig.

– Om taket inte klarar provet finns det inte många alternativ bland brandreglerna, säger Axel Mossberg. I vår rapport ville vi dels se hur andra länder gör och dels vilken forskning det finns kring hur taken brinner och om man utifrån detta kan få fram en lösning som passar det svenska regelverket.

Oklara standarder

Forskargruppen tittade bland annat på Norge, Tyskland, USA och Australien där det finns ett antal standarder för hur gröna tak ska behandlas ur brandsynpunkt.

– Problemet är bara att det är lite oklart hur de är framtagna eftersom alla verkar ha kopierat varandra. Men eftersom den tyska standarden var först ut är det troligen den som är källan, säger Axel Mossberg. I till exempel Norge och USA hänvisas det inte alls till dessa standarder i regelverket utan det är något som görs vid sidan av och det blir oklart hur de ska tillämpas i ett byggprojekt.

I standarderna har det satts vissa storlekar för hur mycket oskyddat tak som får brinna förutsatt att det finns skyddsavstånd av obrännbart material i form av till exempel grus emellan.

– Man kan tänka sig att dessa uppgifter grundar sig på försök, men i så fall går de inte att hitta, säger Axel Mossberg. Det enda vi har sett är artiklar skrivna av en tysk som säger sig ha gjort eldningsförsök på 1980-talet, men det finns ingenting redovisat som vi har funnit i alla fall.

Bäst med platta tak

Eftersom det finns väldigt lite forskning gjord kring gröna tak bestämde sig gruppen istället för att titta på skogsbrandforskning för att se om de kunskaperna skulle kunna appliceras på gröna tak.

– I Umeå har man till exempel bränt många gräsmarker ur ett skyddsbränningsperspektiv och den data som samlats in där kring hur gräs brinner skulle man kunna applicera på ett grönt tak. Vi tog fram en metod för att beräkna flamspridning och risken för brandspridning från ett grönt tak till ett annat. I teorin ska det då gå att bestämma hur stort ett skyddsavstånd mellan två gröna tak behöver vara.

Det går däremot inte att följa det förenklade regelverket för att sätta ängsmark på taket för då måste det klara testet. Däremot går det att titta på de olika delarna av funktionskravet på taktäckning för att visa att man uppfyller en motsvarande nivå till provningsmetoden i allmänna rådet.

I BBR står det att taket ska vara svårantändligt och för att uppfylla det kravet hänvisas till brandtestet. Det man skulle kunna laborera med här i framtiden menar Axel Mossberg är att använda sig av platta tak eftersom de inte uppfyller samma förhållanden som i testet.

– Har man ett plant grönt tak kan man titta på hur det beter sig, hur risken för antändning ser ut under de fuktförhållanden som råder i taktäckningen samt hur det klarar av brandtestet. Taket skulle också kunna delas in i sektioner som det föreslås i standarderna för att begränsa brandstorlekarna och ha någon form av släck/bevattningssystem för att se till att det alltid är fuktigt så att risk för brand aldrig uppstår. Under svenska förhållanden är det större delen av året låg sannolikhet för antändning, men det går inte helt att utesluta andra perioder.

Hoppas på storskaliga försök

Axel Mossberg menar att en fördel med denna typ av taktäckning rent brandmässigt är att jord som underlag skyddar det underliggande materialet på taket ganska väl.

– Vi gjorde en del småskaliga experiment i vårt projekt där vi använde oss av ett grönt tak som inte klarade testet. Bland annat prövade vi olika skyddstillstånd och såg hur branden spred sig genom att använda olika fukthalter och vindhastigheter. Vi testade även lättantändligheten vid olika fukthalter. Det visade sig till exempel att ängssedum ger ett marginellt brandtillskott. Det brinner dessutom av på ett sätt som gör att det aldrig byggs upp någon värme i jordlagren. Ängssedum producerar heller inte så många farliga gnistor som andra bränslen utan ger en ganska mild och enkel brand jämfört med många andra typer av tak.

I vissa av standarderna de har tittat på finns det även krav på hur mycket organiskt material det får finnas i jordsubstratet. Finns det för mycket är det risk för att även jorden börjar brinna.

– Jag har hittills bara hört talas om en brand där gröna tak har varit inblandade via Scandinavian Green Roof Institute. Då brann det tydligen väldigt kort tid och när räddningstjänsten kom hade branden redan slocknat av sig självt.

En slutsats Axel Mossberg kom fram till i sin rapport är att om man ska försöka räkna på gröna tak är den bästa källan i dagsläget skogs- och gräsmarksforskning.

– Vi har även tagit fram ett förslag till beräkningsmetod för att ta fram flamhöjder och liknande. Ett exjobb som fortfarande pågår är att titta på fler avancerade beräkningsmodeller för skogsbränder. Problemet är att de är väldigt storskaliga medan det i stadsmiljö generellt handlar om åtta meter eller mindre till nästa byggnad.

Tanken nu är att söka pengar för att kunna genomföra storskaliga försök, förhoppningsvis i samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå och RISE.

– Det vi främst är intresserade av är att se hur antändning sker vid olika fukthalter, hur brandspridningen ser ut och vilket utfall olika skyddsavstånd ger.

Gröna tak – Ur brandteknisk synvinkel

Slutsatser från litteratur­­studien

  • Det finns sätt att uppskatta konsekvensen av bränder i olika sorters gröna tak. 
  • Det finns riktlinjer i andra länder för hur gröna tak ska anläggas ur brandsynpunkt, men hur dessa riktlinjer har tagits fram är oklart. 
  • Vissa typer av gröna taktäckningar är sannolikt svårantändliga stora delar av året men kan sannolikt antända lättare andra delar av året. 
  • Det finns i dagsläget inga riktlinjer för brandskydd som går att tillämpa direkt vid anläggandet av gröna tak i Sverige förutom det som anges i BBR. 
  • Åtgärder skulle kunna vidtas för att en brand i ett grönt tak inte ska bli omfattande. Åtgärder kan också vidtas för att försvåra brandspridning till eller från taket. 

Gröna tak

Ett grönt tak består vanligtvis av ett tätskikt som ska hindra fukt från att tränga in i byggnaden under eller genom eventuella väggar. Därefter kommer ett rotskydd antingen i form av en slags duk eller asfalterad takyta. Ovanpå rotskyddet börjar växtbädden med det vitala dräneringslagret underst följt av ett filtrerande lager för att hindra jord från att hamna i dräneringen.

Ovanpå filtret läggs växtjorden, som ska vara stabil och kunna hålla mycket vatten till växternas fördel samtidigt som jorden ska kunna släppa överflödigt vatten ner till dräneringslagret. Växtjorden måste dessutom kunna hålla tillräckligt med syre för att växterna ska kunna klara sig. Ju djupare växtbädd desto fler växter kan användas.

För att ta reda på vilken typ av grönt tak som kan användas krävs en nödvändig kalkylering av takets bärighet. I kalkylen måste det tas hänsyn till materialets vikt vid maximal vattenkapacitet, då jorden och andra material håller maximalt med vatten. Det måste även dimensioneras för belastningen av snö. 

(Källa: Simon Olofsson, SLU)

Handbok om gröna tak

Gröna tak-handboken, utgiven av RISE, är resultatet av ett treårigt forskningsprojekt och finns att ladda ner gratis:

Nummer 2—2018

BrandSäkert 2 2018 omslag
Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 2—2018.