Annons

Du är här

Prioritera fasader i tillsynsarbetet

Publicerad10 april 2018  Text Lars Brodin och Anders Bergqvist

Debatt

När det finns byggnadskonstruktioner i vårt samhälle som vi med säkerhet vet kan innebära en fara för människor är det snarare en skyldighet än en möjlighet för ansvariga myndigheter att agera.

Efter branden i Grenfell Tower i London har ett omfattande program genomförts i England för att identifiera farliga fasadkonstruktioner. Minst 300 fall har upptäckts och arbeten har påbörjats för att byta ut befintliga fasadmaterial vilket kommer att kosta miljardbelopp. I Sverige har en mindre enkätundersökning genomförts på frivillig väg. Undersökningen, som är anonym, visar att det finns minst fyra riskkonstruktioner någonstans i Sverige, men mörkertalet är enormt.

Nu behöver vi reglera byggprocessen så att det blir svårare att bygga fel i framtiden. Men vad gör vi åt de riskkonstruktioner som redan har byggts? Här spelar landets kommuner en viktig roll i sitt tillsynsarbete.

Vems är problemet?

Boverket meddelar i en kommentar till Grenfell Tower-branden att det inte är sannolikt att motsvarande byggnader i Sverige med liknande fasadmaterial kan uppfylla kraven i byggreglerna. Byggreglerna innebär i praktiken att fasadmaterial på höga byggnader i princip ska vara obrännbara eller uppfylla kravkriterierna i den standardiserade fullskaleprovningen SP Fire 105. Saken är bara den att Grenfell Tower-fasaden inte heller uppfyllde de brittiska kravkriterierna för motsvarande testmetod och att samma byggprodukter som i Grenfell-Tower-fasaden finns på den svenska byggmarknaden.

Vi vet att det förekommer fall av farliga fasadkonstruktioner även i Sverige. Frågan är bara var och hur många det är. Ansvaret för en byggnads brandsäkerhet är byggherrens och slutligen ägarens, men det är förmodligen naivt att tro att alla byggherrar eller fastighetsägare självmant är beredda att rätta till där det har blivit fel med tanke på kostnaderna. Av det skälet finns det lokala myndigheter som har till uppgift att genom tillsyn kontrollera att lagstiftningen följs så att inte tredje man utsätts för orimliga risker.

Vad är farligast, cellplast eller kompositpaneler?

Den drivande faktorn i branden i Grenfell Tower var utan tvekan den kompositpanel som användes som väderskyddande ytskikt. Panelen bestod av en 3 mm tjock kärna av polyeten som på båda sidor var försedd med 0,5 mm tjock aluminiumfolie. När panelen utsätts för hög värme smälter plasten och börjar droppa och brinna.

Snabba brandförlopp har förekommit i liknande paneler på flera håll i världen utan att det har fått sådana katastrofala följder. I de flesta fall har brandspridningen skett mycket snabbt vertikalt men inte i samma utsträckning horisontellt. Troligen kan det bero på att det inte har funnits någon bakomliggande brännbar isolering. Brandbelastningen blir därmed begränsad och branden dämpas när den har nått sin fulla höjd.

I Grenfell Tower-fallet påverkade den brinnande panelen den bakomliggande PIR-isoleringen. PIR-cellplast är till skillnad från polyeten en härdplast vilket innebär att den inte smälter när den utsätts för värme. Däremot börjar materialet förgasas (pyrolysera). Gaserna är energirika och processen går betydligt fortare än när trä pyrolyseras. Gaserna antänds och stiger uppåt i luftspalten, temperaturen stiger och produktionen av brännbara gaser eskalerar. Kedjereaktionen är igång i det som kallas skorstenseffekt.

Det är rimligt att anta att det är den kombinerade effekten av brännbar panel, luftspalt och bakomliggande brännbar isolering som fick så olyckliga konsekvenser i fallet Grenfell Tower. Därtill har det sannolikt funnits ytterligare brister i byggnadens brandskydd, exempelvis bristande brandklass på lägenhetsdörrar, som har underlättat brandspridningen invändigt i byggnaden.

Även andra fasadmaterial kan vara farliga. År 2015 omkom 16 personer i en brand i Baku i ett liknande scenario som Grenfell Tower, där en äldre byggnad försetts med modernare fasadbeklädnad. I det här fallet var byggnaden enligt uppgift tilläggsisolerad med Styrofoam, en XPS isolering (extruderad polystyren) med ett putsliknande ytskikt. Även i det fallet kom branden att omfatta byggnaden i sin helhet på de övre våningsplanen.

Vad är skäligt brandskydd när det gäller fasader?

I praktiken kan det vara svårt att i samband med tillsyn avgöra om fasadlösningen är en riskkontruktion då man inte med säkerhet kan utgå ifrån att de produkter som redovisas i dokumentationen är de som faktiskt har installerats. En annan osäkerhet för fasadlösningar som uppges uppfylla kravkriterierna enligt SP-fire 105 är om det finns avvikelser i förhållande till den fasadinstallation som användes vid fullskaleförsöket.

Det är naturligtvis viktigt att eventuella krav är skäliga, det vill säga att de kostnader som åtgärden förorsakar är proportionerliga till uppnådd säkerhet. Det kan vara lämpligt att prioritera åtgärder av de konstruktioner som vi med säkerhet vet kan ge upphov till extremt snabba brandförlopp och där konsekvenserna kan bli allvarliga. Osprinklade publika byggnader över tre våningar där både fasadisoleringen och den väderskyddande panelen är brännbara är ett sådant exempel. Underlag för bedömning finns i form av de fullskaleförsök som har utförts i England efter branden i Grenfell Tower. I ett senare skede kommer det att finnas bättre underlag för bedömning i mer tveksamma fall och där kanske avgörandet, vad som är skäligt, får ske genom rättslig prövning.

Dessa tillsynsärenden är primärt en fråga för kommunens byggnadsnämnd, tillsyn enligt Plan och bygglagen, PBL, men det är inte osannolikt att byggnadsnämnden behöver hjälp med inventering och brandtekniska bedömningar. Det är ett läge för samordnad tillsyn enligt PBL och Lagen om skydd mot olyckor, LSO. Alternativt att en tillsyn av byggnad och verksamhet i sin helhet görs enligt LSO och att ärendet lämnas över till byggnadsnämnden i de fall riskkonstruktioner identifieras. Om preskriptionstiden har löpt ut kvarstår möjligheten att rikta föreläggande till ägaren med stöd av LSO då dessa fall bör kunna betraktas som särskilda omständigheter, till exempel i fall där byggnaden har så stora brister i brandskyddet att det äventyrar personsäkerheten.

Det goda radhusexemplet

Riktad tillsyn enligt LSO mot bostadshus har generellt sett inte varit prioriterat i Sverige, undantaget eldstadskontrollen. Inom räddningstjänsten är sedan länge känt att radhus från framför allt 60- och 70-talet har haft ett bristfälligt brandskydd när det gäller den avskiljande funktionen mellan bostadslägenheter. Från 80-talet har byggreglerna skärpts successivt. Uppenbarligen har de som ursprungligen skrev reglerna inte förstått hur en brand sprider sig i radhus. Den teoretiska lösningen har gått ut på att om ett radhus har ett 30 minuters brandmotstånd i vindsbjälklaget så räcker det med 30 minuters avskiljande funktion på vinden mot det normala kravet på 60 minuter. I verkligheten sprider sig branden genom fönster via takfoten till vinden och sedan är brandspridningen ett faktum i hela radhuslängan då det dessutom har visat sig att de avskiljande väggarna på vindarna ofta har haft brister.

Men det var först på 2010-talet som en räddningstjänst tog tag i problemet på allvar. Uppsala räddningstjänst gjorde en inventering av radhusbeståndet i kommunen som följdes upp med riktade föreläggande mot de radhusägare vars byggnader hade allvarligast brister. Vissa av dessa förelägganden överklagades i flera instanser ända till Kammarrätten. I samtliga instanser fick räddningstjänsten bifall vilket innebär att åtgärderna kan anses vara prejudicerande.

Många andra kommuner har därefter tagit intryck av Uppsala och riktat förelägganden mot radhus där brandskyddet brister.

Ett gyllene tillfälle att rädda liv!

Eftersom brandfarliga fasader i höga byggnader utgör en större risk än bristande brandskydd i radhus känns det självklart att fasaderna på höga och komplexa byggnader inventeras och förelägganden riktas mot de riskkonstruktioner som eventuellt identifieras.

Här finns ett arbete att göra för Sveriges byggnadsnämnder och räddningstjänster. Vem som ska stå för kostnaderna är en sekundär fråga. Det viktiga är att Grenfell Tower-scenariot inte inträffar i Sverige, nu när vi känner till riskerna.

Lycka till med tillsynsarbetet!

Lars Brodin och Anders Bergqvist

Om åtgärder då byggnadstekniska brister upptäcks

"I dessa fall behöver man som tillsynsförrättare samråda med byggnadsnämnden. I de flesta fall är det då lämpligt att byggnadsnämnden får avgöra i vilken utsträckning byggnaden ska få användas innan bristerna avhjälpts. Det är byggnadsnämnden som har tillsynsansvaret när det gäller PBL och föreskrifter kopplat till PBL. PBL innehåller dock en preskriptionsregel som innebär att nämnden är förhindrad att ingripa i de fall det förflutit mer än 10 år sedan överträdelsen begicks. Om det gått mer än 10 år sedan byggnaden uppfördes eller togs i anspråk för ett väsentligt annat ändamål kan man därför inte kräva rättelse med stöd av PBL."'

(Utdrag ur MSB:s tillsynshandbok)

Om skäliga byggnadstekniska åtgärder

"När en byggnad eller en anläggning uppförts i enlighet med de bestämmelser som gällde vid uppförandet, utgår och förväntar sig en ägare eller nyttjanderättshavare att det brandskydd som finns anses vara godtagbart brandskydd och att detta inte behöver ändras. Skälet till detta är att det måste finnas någon form av förutsägbarhet och rättssäkerhet för den som uppför en byggnad eller anläggning. Detta förutsätter att byggnaden faktiskt uppfördes och utrustades med det brandskydd som krävdes i de då gällande byggreglerna. Det är emellertid inte helt ovanligt att man i samband med tillsyn enligt LSO upptäcker att de byggregler som gällde när byggnaden uppfördes, inte har följts. Det kan handla om olika grader av avvikelser"

(Utdrag ur MSB:s tillsynshandbok)

Nummer 2—2018

BrandSäkert 2 2018 omslag
Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 2—2018.